Tess kämpar sig tillbaka efter hjärnskadan– nu dags att sjunga för publik igen

16-åriga Tess Söderström var ute med en kompis en sommarnatt. En olyckshändelse gjorde att hon föll, slog huvudet i asfalten och fick flera allvarliga blödningar i hjärnan.

Nu kämpar hon sig tillbaka och får bland annat lära sig acceptera att vila och återhämtning är en ny och viktig del av vardagen.

Det var söndagen efter midsommarhelgen i år. Tess och en kompis var ute i Sundsvallsnatten med en Epa-traktor och hamnade i Inre hamnen där de tog en paus och satte sig på bilens baklucka. Tess hade en glass i ena näven och sin mobiltelefon i den andra. 

Bilen stod dock lite felaktigt parkerad och behövde flyttas. När Tess skulle hoppa ner från bakluckan gjorde hon en missbedömning, tappade balansen och föll mot marken utan att kunna ta emot sig. Smällen mot huvudet blev hård och kompisen insåg direkt att läget var allvarligt så hon ringde 112.

Både ambulans och polis kom till platsen och då var Tess fortfarande kontaktbar, men hon har själv inget minne av detta. Att läget var allvarligt, det förstod hennes mamma Anna Söderström då hon mitt i natten kallades till Sundsvalls sjukhus.

– Jag märkte direkt att hon inte riktigt var sig själv, och var tvungen att ställa frågan om hon druckit sprit. Jag fick snabbt klart för mig att det inte fanns några spår av vare sig alkohol eller droger. Men sedan försämrades hennes tillstånd snabbt, hon drabbades av krampanfall, förlorade medvetandet och slutade andas, och det togs beslut om ambulansflyg till Umeå, berättar Anna.

Transport till universitetssjukhuset i Umeå.

Tess sövdes ned och placerades i respirator. Läget var kritiskt när flertalet blödningar gjorde att trycket i hjärnan var högt. Hon hade 8 millimeter vätska mellan hjärnan och skallbenet. Trots det beslutade läkarna att det klokaste var inte göra ett ingrepp, och efter fem dagar kunde Tess återvända till Sundsvalls sjukhus för fortsatt vård.

– Hade allt varit som tänkt skulle jag då ha börjat sommarjobba på restaurangen Edwalls Guld, jag hade pluggat in deras meny, och haft en vanlig skön sommar. Nu blev det inte riktigt så, säger Tess.

I stället fick hon tillbringa sommaren i stor stillhet på sjukhuset. Hon medicinerade med morfin mot huvudvärk och eftersom hon var känslig för intryck var det förbud mot att använda skärmar och delta i livliga aktiviteter. Mest vilade hon, men efter en tid kunde hon åtminstone börja spela kort med sin mamma.

– Jag har varit van att Tess far från det ena till det andra och har varit aktiv. Sedan det här hände har det viktigaste varit att låta hjärnan få tid att återhämta sig och det har varit svårt. Hon är som sagt van att ha full fart i livet, men det har inte hjärnan fixat, säger Anna.

Tess som alltid prioriterat skolan högt hade satsat allt på att med bra betyg komma in på Skvaderns naturprogram i gymnasiet, och hade också lyckats med det. Det var långt ifrån självklart, men när hennes återhämtning gick bra togs beslutet att hon skulle försöka börja utbildningen redan i höst.

– Det fanns några förslag på att vänta ett år eller plugga på halvfart, men jag ville börja tillsammans med de andra i klassen. Och det har gått ganska bra, även om det varit tufft ibland. Jag kan tappa koncentration och bli trött, men har möjlighet att gå och vila under skoldagen om jag behöver. Jag måste dessutom vara försiktig så jag inte har för mycket på fritiden. Och den balansen hjälper mamma mig med, säger Tess, tittar på Anna och skrattar.

Det märks att mor och dotter har ett nära samspel kring hur livet ska levas för 16-åringen när det gäller just den här biten.

– Jag ser ju på henne när hon tror att det är som innan olyckan, att hon kan tacka ja till allt möjligt. Stopp, får jag säga och ger i stället förslag på något lugnare. Det finns till exempel bra meditativa verktyg och övningar som barnsjukhuset lärt ut, säger Anna.

En rejäl dos moderskänslor.

Samma sak gäller när Tess bor hos sin pappa Johan Hjorteen där det också finns två glada småsyskon. Hela tiden får hon tänka på balansen mellan vila och aktivitet. Mycket i livet håller ändå på att bli som vanligt för Tess. Hon har testat att jobba på Edwalls Guld som det var tänkt. Hon är sedan många år tillbaka också en välkänd sångtalang i Sundsvall och har uppträtt inför jättepublik på Stora torget. Redan som 12-åring fick hon uppdraget som konferencier och artist under nationaldagsfirandet där hon sjöng ihop med Lasse Holm. Nu är hon redo att sjunga inför publik igen.

– Jag och mamma ska sjunga tillsammans på E Street den 22 november när de har sitt event All Star Trio. Det ska bli kul, det känns riktigt roligt med musik igen, säger Tess.

En skojig grej i sammanhanget är att mamma Anna som i dag är hotelldirektör på Elite Hotel Knaust en gång i tiden var restaurangchef på E Street och också har en artistkarriär i ryggsäcken.

En sak som försvunnit för Tess är dock luktsinnet, vilket också påverkar smaksinnet som inte återhämtat sig. Risken är att detta är kroniskt, eftersom en del kopplingar i hjärnan är förstörda. 

– Det är som det är, hade kunnat vara mycket värre. Jag har fått lite andra perspektiv på livet och uppskattar de sinnen jag faktiskt har i behåll mycket mer i stället. Jag är till exempel väldigt tacksam för de sinnen som jag använder då jag sjunger, säger Tess.

Hon avslutar intervjun med att sända tack till alla inom vården, ingen nämnd och ingen glömd, som hjälpt henne det senaste halvåret. 

TEXT: ANDERS LÖVGREN • FOTO: KATARINA LÖVGREN OCH PRIVAT

Tess tillsammans med Lasse Holm under Nationaldagsfirandet 2019.

Tess tillsammans med Shirley Clamp under ett event.